40 betongplattor som vi fått av en vän till familjen. Murstenar som redan fanns här på gården. Sand som vi grävd upp från jorden. Och täckduk från grannen. Kolla va fint!
/Sigrid
Författare: robbelirobban
Lammkorv på gång!
Igår hade vi bestämt oss för att ge oss på konststycket att stoppa korv för första gången. Det var riktigt kul och det doftade himmelskt av örter, kryddor och vitlök. När vi slaktade i höstas valde vi ut några kilo med kött som vi ville mala till färs och göra korv av vid ett senare tillfälle. Som sagt. Nu är vi där. Detta är det första av många senare tillfällen kan jag säga. 🙂
Vi gjorde en korv som ska sjudas först för att bli tillagad. Så kan man ju värma upp den igen senare eller äta den som den är. Sigrid hittade receptet i höstas en gång i en får-grupp på facebook. Just nu ligger korvarna i kylen, där de har legat sedan igår kväll så det spännande är ju inte slut än. Sjudningen kan ju tydligen bjuda på överraskningar om man stoppat korvarna för hårt, mm…
Fjälster kunde ju blivit ett problem men där räddade min mamma dagen eftersom hon hade lite liggande i frysen. Och mormor hade köttkvarn- och korvhorntillbehöret till sin gamla Assistent. Vi har ju också en Assistent så det passade utmärkt att låna de delarna av henne och montera på vår maskin.
Vilken härlig känsla det var när de första bitarna malet lammkött kom smygande ur kvarnen och landade i tallriken! Vackert rödrosa med lagom mängd fett lite här och där. Receptet krävde 2 kg lammfärs och vi hade ca 2,3 kg så det som blev över lade vi åt sidan så länge och tänkte att det får bli en smaskig färsbiff lite senare som en avslutning på kvällen. Vi malde färsen två gånger.
Vi turades om vid kvarnen och hornet. Det var olika tjocklekar på fjälstren så de jag gjorde var lite tunnare och längre medans de som Sigrid gjorde var lite kortare och tjockare. Kanonfint blev det.
Jag har inte läst på överhuvudtaget om det här så jag har ingen aning om hur man brukar göra det här med snurrandet vid varje korvavslut men vi gjorde det efterhand korven kom ut. Idag läste jag dock någonstans att man lika gärna kan trycka ut hela korven på en gång och snurra den på önskad längd efteråt. Så vi får se hur vi gör nästa gång. Kul var det iallafall!
Så idag blir det alltså sjudning och provsmakning. 🙂 Och på tal om provsmakning. Det blev ju som sagt några hekto färs över och så lite av korvsmeten som satt kvar längs väggarna och på själva mataren/skruven i kvarnen. Av färsen och den överblivna smeten blandade jag ihop, och med lite cayennepeppar i också, 14 förnämligt förförande fantastiska köttbullar. Det blev ett värdigt slut på gårdagen. Huuu så gott!
Klippstol under konstruktion
Alfred provar klippstolen. Bara resten kvar..
Snart dags för ”frisörtimme”. Det blir premiär för elsaxen..
Dags för kycklingslakt (varning för starka bilder)
Ja då kom dagen för vår första kycklingslakt. 10 ungtuppar, och så 3 lite äldre hönor som inte riktigt passade in i gänget längre av olika anledningar. Vi tog inte så många bilder men några blev det så om man inte tycker om att se det som komma skall så får man nog hitta något annat att läsa.. 🙂
Det var i lördags det hela skedde och vi började morgonen med att läsa instruktioner och titta på youtube-klipp för att friska upp minnet. Vi hade köpt en stor kon som vi hade tagit av toppen för vi tänkte använda oss av metoden att först bedöva genom att ta tag i fötter och vingspetsar och snabbt och hårt slå huvudet mot t.ex. huggkubben, sedan lägga kycklingen upp och ned i konen (numera en tratt) så att huvudet sticker ut och sedan avbloda med hjälp av en vass kniv.
Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det är väl nästan regel på det när man gör något för första gången. 😉
Det visade sig att våra kycklingar var alldeles för stora för den tratten. Vi hade självklart yxan redo för säkerhets skull och det tog nog inte mer än en halv sekund för oss att inse att tratt-strategin inte skulle funka så tuppen hann inte märka något av det hela eftersom han fortfarande var medvetslös. Sigrid, som skötte själva bedövningsmomentet, lade upp tuppens huvud på kubben och jag tog yxan, svingade och så var det hela över. Sigrid höll sedan fast den uppochned medan den avblodades.
Det är en väldigt märklig känsla att hålla en huvudlös tupp i fötterna medan nervryckningarna pågår, och det ganska kraftigt. Men efter 15-20 sekunder avtog det och försvann. Sedan gjorde vi samma sak en gång till men med ombytta roller. Dvs tuppen höll i mig, haha. Nej men skämt åsido. Då fick istället jag sköta bedövningen och Sigrid sköta yxan.
Sedan var det fram med vattenkokaren, koka upp vatten, fylla en hink med varmt vatten (runt 60-70 grader), ett par droppar diskmedel och sedan doppa tupparna däri för att förbereda det nästan märkligaste momentet av alla. Att plocka den. Här kommer ett litet videoklipp på våra första reaktioner på det hela direkt när vi skulle börja plocka.
Sigrid är bättre på att hantera hönsen än mig, hon är dessutom rätt mycket smidigare än vad jag är, så resten av slakten var det hon som bedövade och jag avlivade.
Det var lite obehagligt att se dem i ögonen precis innan bedövningen så Sigrid höll blicken fokuserad åt annat håll när hon tog tag i fötter och vingspetsar men lilla jag behövde ju ha väldigt stort fokus på huvudet sedan när yxan skulle fram. Det var ju bara en av dem som hade fått namn. Lilla vita tuppen Pauli. Han från ekoäggen vi köpte i affären en gång. Men det var bara till att bita ihop och fullfölja det hela.
Man vande väl sig inte riktigt trots att det allt som allt blev 13 av dem som slaktades. I snitt tog det ca 30 minuter per kyckling från det att man hämtade den i hönshuset till den låg i en plastpåse i färdigplockad, urtagen och avsköljd. Dvs vi höll på från 8.30-15.00 utan paus. Sedan köpte vi pizza för då var vi hungriga! 🙂
Inälvsdetaljerna kanske ni helst slipper. 😉 Det var rätt spännande det också får man ju säga. Att ta loss allt utan att spräcka tarmar eller gallblåsan, och medans allt fortfarande var i kroppstemperatur så att säga. I bilden nedan så är det urtagning av en av hönorna. Hon lade bara trasiga ägg hela tiden och det var stor risk att de andra hönsen skulle märka det och börja ta sönder sina ägg och ett sådant beteende är i princip omöjligt att få bukt med. Det man ser är ofärdiga ägg i olika storlekar.
Denna erfarenheten får man nog säga är en av de mest betydande i vår väg mot självhushållning. Vi äter vår mat med större tacksamhet, medvetenhet och vördnad och respekt nu när vi lite i taget blir mer och mer oberoende av andra källor till mat. Det är fortfarande långt kvar, men det är en spännande resa och fantastiskt lärorikt!
Slaktvikten på tupparna var förresten runt 2 kg. Stora killar! Vilket vi märkte när vi knappt fick in en av dem i lergrytan på söndageftermiddagen. Vi var tvungna att binda ihop lergrytan så locket höll sig på plats.. 😉 Och det var fantastiskt gott. Ännu en gång har vi belönats med fantastiskt god mat, och med vetskapen att de har haft ett gott liv.
Det händer grejer här minsann!
Nu har det gått en vecka sedan Sigrid lade upp bilder på bifftomatplantan. Här kommer lite fler bilder från idag! Ska bli spännande att se hur vi ska få plats med allt sedan när det ska planteras ut! 😀
Ursäkta de suddiga bilderna. Min mobilkamera mår inte så bra. 😛
Purjolök, Busktomat, Växthustomat, Chili, Paprika, Busktomat, och en busktomatsort till. 🙂
Blomkål
Mera växthustomat och paprika
Pastatomat, körsbärstomat och mer purjolök. 🙂
Om jag är lite duktig ikväll så ska jag så rotselleri och stjälkselleri. Skojs!
Ekotanten 