Senaste tiden har jag jobbat mycket! Väldigt mycket! Förra veckan över 80 timmar (då inräknat sovande jour). Jag fick för mig att jag ville sova ute en natt i januari. Och då fick de bli i går till i dag. I går var jag hemma vid halv 10 och i dag började jobbet 0730 (med ca 45 min reseväg). Jag har längtat efter en natt ute, och att testa hängmattan.
Det kunde inte varit en vackrare natt. Fullmåne och stjärnklart. Det var 1C ute och marken täckt av glitter. Luften var frisk och krispig, och skogen lugn. Pannlampan hade jag nästan inte behövd för med månens sken var det ljust och jag kunde se långt in i skogen. Det var nästan lite magisk, och allt bara några hundra meter hemifrån.
När satt och klurade på hur jag skulle komma ner i min lånade sovsäck (tack så mycket Martin!) hörde jag ett skott. Och ett till. Tystnad. Det måste vara nån granne som jagar gris. Min man ringer, och frågar hur det går. Han hade också hört skotten. Sådant får fantasin att börja spinna vidare på tankar som är osannolika. Som att en jägare skulle missta mig i hängmattan för vildsvin, eller att det ska komma en ilsken galt eller sugga med stora gaddar och ta mig medan jag ligger som en mask i sovsäcken och inte kan springa iväg. Jag viftade snabbt bort de tankarna. Ett bra sätt att få hjärnan att tänka på nått annat är att sjunga eller läsa en sångtext i huvudet. Så det gjorde jag. .. det är heller inte så ovanligt att höra skott på kvällarna. Det ska finnas rätt så mycket vildsvin i skogarna, men som tur brukar de var mycket skygga.
Natten gick fint. Det tog lång tid att somna, men det hade jag räknat med. Nästa gång ska jag passa på att sätta upp hängmattan helt rakt, nu var huvudänden lite för högt upp så att jag hasade ner lite för mycket. Flera nätter i hängmattan ska det definitivt bli! 🙂
Ekotanten 