Vår kära lille Hulken fick urinsten. Han blev hängig och kunde bara kissa några droppar. Vi forsökte hjälpa honom så gott det gick med att klippa bort det lilla bihanget på penis (där ofta stenarna sätter sig fast) samt ge vatten med äplecidervinäger. Han såg ledsen ut och gnisslade tänder. Så innan det blev ännu värre beslöt vi oss för att det bästa skulle vara slakt. Om man inte slaktar kommer lammet att få en smärtsam död, då urinblåsan spricker och börjar läcka. Som tur är kom det aldrig så långt.
Hulken var 76 dagar gammal, så det är ju lite väl tidigt för slakt. Vi kommer nog vänta tills de andra är åtminstone 6 mnd. Hulken vägde nog ca 25 kg.
Vi fick en slaktare att komma hem till oss. När det var dags tog jag ut Hulken kramade om honom og kysste honom på pannan. Höll i honom medan han fick ett skott. På under en sekund var han borta. Det hela var mycket odramatiskt.
Detta var första gången både Robert och jag var med på slakt.
Efter han hade fått skottet, skar slaktaren över halsen för avblodning.
Vill du inte se bilder, så är det nog lurt att inte scrolla längre ned.
Här ligger lille Hulken, klar för att flås.
Det första som åker av är huvud, ben och pungen. Sen dras skinnet bort från kroppen så mycket det går liggande.
Sen fick vi hänga upp honom så resten av skinnet kunne dras av.
När skinnet dras av används inte kniven, men händerna och han fick ta i ganska hårdt.
När skinnet var av snittades buken upp och innmaten ramlade ut.
Och då var slaktkroppen klar för att hängas. I och med att han var så ung och att det är rötmånad hang vi hoom bara i ett dygn. Vi förvarade honom i jordkällare som höll ca 17 grader. Egentligen är det 40 dyngsgrader som gäller.
Slaktvikten blev på dryga 15 kg.
Skinnet tar vi såklart också hand om. Nu saltas det innan vi skickar iväg det för garvning.
Jag är tacksam att det gick att använda både kött och skinn, även att jag mycket heller skulle ha sett honom lycklig och frisk några månader till innan det blir slaktdags på riktigt. Inntrycket jag sitter igen med är att slakten var mycket odramatisk. Slaktaren var trevlig och lugn som en filbunke. Våra två andra lamm Rambo och Turbo är lika keliga och tama som Hulken, så jag är glad att jag fortfarande kan gosa med dem. Men gosigas av alla är nog Tova, Hulkens mamma. Vilket är lite roligt – hon var inte alls gosig bara för några månader sen, men nu kan man inte sitta bredvid henne utan att gosa med henne om man inte vill att hon ska skrapa på en med benet.
Hulken har det nog finfint i fårhimmelen nu. Och i morgon blir det premiärmiddag med att grilla lammkottletter.
Ekotanten 