Salta om skinnen

Skinnen har fått ligga med salt i en vecka. Efter vad jag har hört kan man redan börja bereda efter en vecka, men jag vill få hem en bok först.. Och läsa på lite.
Skinngarvning och beredning med traditionella metoder tror jag den heter.

image

image

Skinnen kommer från får av rasen svensk lantras.. Möjligt att de har lite texel i sig med. De kommer från fåren till en granne, så jag har inte full koll. 😛

image

Jag har läst att man kan återanvända saltet. Man får lägga ut det i solen på en varm sommardag. Så torkar det och det går fint att använda igen. 🙂

Annonser

Stycka själv

Efter lammen fått hänga i lite mer än 40 dygnsgrader, fem dagar blev det, var det dags för att stycka. Vi laddade upp i flera dagar med att titta på styckningsvideoer på Youtube.

image

Vår favorit och den vi använde oss av var denna: How To Butcher A Lamb. ( The Ultimate Lamb Butche…: http://youtu.be/Nhp2wcWtR0s

image

image

image

Det tog hela dagen, i princip. Nu är frysen full med lammkött.

image

image

image

Det blev många fina bitar. Vackert på nåt sätt. A och o när man styckar är skarpa knivar. Vi har två slaktknivar som vi köpte i Mora i somras. Riktigt bra knivar. 🙂 När de är riktigt vassa, är det som att skära i smör.

Nu ser vi fram emot många goda middagar.. och korv! Det blir nog ett nytt inlägg igen då. ☺

Lammslakt

Ja, då hänger köttet till mörning inne på ladan. 22 och 21 kg blev det så vi är mycket nöjda.

Vi har ju en bekant som är slaktare som kom och hjälpte oss.

Här har ni lite bilder från i lördags.

image

image

image

image

image

Koka Kattmat på inmat.

image

Hängmörning.

I skrivande stund är vi på väg med skinnen till pälsgarveriet i Flygsfors.

Till helgen är det dags för styckning. Det ska bli spännande!

Dags för kycklingslakt (varning för starka bilder)

Ja då kom dagen för vår första kycklingslakt. 10 ungtuppar, och så 3 lite äldre hönor som inte riktigt passade in i gänget längre av olika anledningar. Vi tog inte så många bilder men några blev det så om man inte tycker om att se det som komma skall så får man nog hitta något annat att läsa.. 🙂 

wpid-20140906_100725.jpg

Det var i lördags det hela skedde och vi började morgonen med att läsa instruktioner och titta på youtube-klipp för att friska upp minnet. Vi hade köpt en stor kon som vi hade tagit av toppen för vi tänkte använda oss av metoden att först bedöva genom att ta tag i fötter och vingspetsar och snabbt och hårt slå huvudet mot t.ex. huggkubben, sedan lägga kycklingen upp och ned i konen (numera en tratt) så att huvudet sticker ut och sedan avbloda med hjälp av en vass kniv.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det är väl nästan regel på det när man gör något för första gången. 😉

wpid-20140906_083246.jpg

Det visade sig att våra kycklingar var alldeles för stora för den tratten. Vi hade självklart yxan redo för säkerhets skull och det tog nog inte mer än en halv sekund för oss att inse att tratt-strategin inte skulle funka så tuppen hann inte märka något av det hela eftersom han fortfarande var medvetslös. Sigrid, som skötte själva bedövningsmomentet, lade upp tuppens huvud på kubben och jag tog yxan, svingade och så var det hela över. Sigrid höll sedan fast den uppochned medan den avblodades.

wpid-20140906_083249.jpg

Det är en väldigt märklig känsla att hålla en huvudlös tupp i fötterna medan nervryckningarna pågår, och det ganska kraftigt. Men efter 15-20 sekunder avtog det och försvann. Sedan gjorde vi samma sak en gång till men med ombytta roller. Dvs tuppen höll i mig, haha. Nej men skämt åsido. Då fick istället jag sköta bedövningen och Sigrid sköta yxan.

wpid-20140906_083242.jpg

Sedan var det fram med vattenkokaren, koka upp vatten, fylla en hink med varmt vatten (runt 60-70 grader), ett par droppar diskmedel och sedan doppa tupparna däri för att förbereda det nästan märkligaste momentet av alla. Att plocka den. Här kommer ett litet videoklipp på våra första reaktioner på det hela direkt när vi skulle börja plocka.

Sigrid är bättre på att hantera hönsen än mig, hon är dessutom rätt mycket smidigare än vad jag är, så resten av slakten var det hon som bedövade och jag avlivade.

wpid-20140906_083609.jpg

Det var lite obehagligt att se dem i ögonen precis innan bedövningen så Sigrid höll blicken fokuserad åt annat håll när hon tog tag i fötter och vingspetsar men lilla jag behövde ju ha väldigt stort fokus på huvudet sedan när yxan skulle fram. Det var ju bara en av dem som hade fått namn. Lilla vita tuppen Pauli. Han från ekoäggen vi köpte i affären en gång. Men det var bara till att bita ihop och fullfölja det hela.

Man vande väl sig inte riktigt trots att det allt som allt blev 13 av dem som slaktades. I snitt tog det ca 30 minuter per kyckling från det att man hämtade den i hönshuset till den låg i en plastpåse i färdigplockad, urtagen och avsköljd. Dvs vi höll på från 8.30-15.00 utan paus. Sedan köpte vi pizza för då var vi hungriga! 🙂

wpid-20140906_144036.jpg

Inälvsdetaljerna kanske ni helst slipper. 😉 Det var rätt spännande det också får man ju säga. Att ta loss allt utan att spräcka tarmar eller gallblåsan, och medans allt fortfarande var i kroppstemperatur så att säga. I bilden nedan så är det urtagning av en av hönorna. Hon lade bara trasiga ägg hela tiden och det var stor risk att de andra hönsen skulle märka det och börja ta sönder sina ägg och ett sådant beteende är i princip omöjligt att få bukt med. Det man ser är ofärdiga ägg i olika storlekar.

wpid-20140906_144032.jpg

Denna erfarenheten får man nog säga är en av de mest betydande i vår väg mot självhushållning. Vi äter vår mat med större tacksamhet, medvetenhet och vördnad och respekt nu när vi lite i taget blir mer och mer oberoende av andra källor till mat. Det är fortfarande långt kvar, men det är en spännande resa och fantastiskt lärorikt! 

wpid-20140906_195238.jpg

Slaktvikten på tupparna var förresten runt 2 kg. Stora killar! Vilket vi märkte när vi knappt fick in en av dem i lergrytan på söndageftermiddagen. Vi var tvungna att binda ihop lergrytan så locket höll sig på plats.. 😉 Och det var fantastiskt gott. Ännu en gång har vi belönats med fantastiskt god mat, och med vetskapen att de har haft ett gott liv.

Lammslakt (obs starka bilder!)

Vår kära lille Hulken fick urinsten. Han blev hängig och kunde bara kissa några droppar. Vi forsökte hjälpa honom så gott det gick med att klippa bort det lilla bihanget på penis (där ofta stenarna sätter sig fast) samt ge vatten med äplecidervinäger. Han såg ledsen ut och gnisslade tänder. Så innan det blev ännu värre beslöt vi oss för att det bästa skulle vara slakt. Om man inte slaktar kommer lammet att få en smärtsam död, då urinblåsan spricker och börjar läcka. Som tur är kom det aldrig så långt. 

Hulken var 76 dagar gammal, så det är ju lite väl tidigt för slakt. Vi kommer nog vänta tills de andra är åtminstone 6 mnd. Hulken vägde nog ca 25 kg. 

 

Vi fick en slaktare att komma hem till oss. När det var dags tog jag ut Hulken kramade om honom og kysste honom på pannan. Höll i honom medan han fick ett skott. På under en sekund var han borta. Det hela var mycket odramatiskt. 

Detta var första gången både Robert och jag var med på slakt. 

Efter han hade fått skottet, skar slaktaren över halsen för avblodning. 

Vill du inte se bilder, så är det nog lurt att inte scrolla längre ned. 

wpid-20140725_195753.jpg

 

Här ligger lille Hulken, klar för att flås. 

wpid-20140725_201034.jpg

Det första som åker av är huvud, ben och pungen. Sen dras skinnet bort från kroppen så mycket det går liggande. 

 

wpid-20140725_201200.jpg

Sen fick vi hänga upp honom så resten av skinnet kunne dras av.

wpid-20140725_201414.jpg

När skinnet dras av används inte kniven, men händerna och han fick ta i ganska hårdt. 

 

wpid-20140725_202513.jpg

När skinnet var av snittades buken upp och innmaten ramlade ut. 

wpid-20140725_202829.jpg

Och då var slaktkroppen klar för att hängas. I och med att han var så ung och att det är rötmånad hang vi hoom bara i ett dygn. Vi förvarade honom i jordkällare som höll ca 17 grader. Egentligen är det 40 dyngsgrader som gäller. 

Slaktvikten blev på dryga 15 kg.

 

wpid-20140725_215053.jpg

Skinnet tar vi såklart också hand om. Nu saltas det innan vi skickar iväg det för garvning.

 

Jag är tacksam att det gick att använda både kött och skinn, även att jag mycket heller skulle ha sett honom lycklig och frisk några månader till innan det blir slaktdags på riktigt.  Inntrycket jag sitter igen med är att slakten var mycket odramatisk. Slaktaren var trevlig och lugn som en filbunke. Våra två andra lamm Rambo och Turbo är lika keliga och tama som Hulken, så jag är glad att jag fortfarande kan gosa med dem. Men gosigas av alla är nog Tova, Hulkens mamma. Vilket är lite roligt – hon var inte alls gosig bara för några månader sen, men nu kan man inte sitta bredvid henne utan att gosa med henne om man inte vill att hon ska skrapa på en med benet. 

Hulken har det nog finfint i fårhimmelen nu. Och i morgon blir det premiärmiddag med att grilla lammkottletter.